Nasal kväveoxid (nNO) är en mätbar del av näsans fysiologi. En prospektiv studie följde 19 patienter med Empty Nose Syndrome och jämförde dem med 12 patienter med kronisk hypertrofisk rinit. ENS-gruppen hade lägre nNO före behandling, och efter rekonstruktiv implantatkirurgi steg nivåerna samtidigt som flera patientrapporterade symtom förbättrades.
Vad är nasal kväveoxid?
Kväveoxid produceras i de övre luftvägarna, med mycket höga koncentrationer i bihålorna. Nasal nitric oxide kan mätas i utandningsluft från näsan och används som fysiologisk biomarkör i flera luftvägssammanhang.
Studien Nasal nitric oxide in relation to psychiatric status of patients with empty nose syndrome undersökte om nNO skiljde sig mellan ENS och kronisk hypertrofisk rinit och hur nivåerna förändrades efter kirurgisk behandling.
19 ENS-patienter och 12 kontroller med hypertrofisk rinit
Forskarna inkluderade 19 patienter med ENS som genomgick kirurgisk implantation och 12 patienter med kronisk hypertrofisk rinit (CHR) som behandlades med turbinoplastik. Samtliga hade minst ett års uppföljning.
nNO mättes före operation och efter 3, 6 och 12 månader. Vid samma tidpunkter användes SNOT-22, Beck Depression Inventory-II (BDI-II) och Beck Anxiety Inventory (BAI).
ENS-gruppen hade lägre nNO före operation
Före behandlingen var nNO signifikant lägre hos ENS-patienterna än hos CHR-gruppen, med p < 0,001. Detta var ett gruppfynd och innebär inte att ett lågt nNO-värde i sig kan diagnostisera ENS hos en enskild person.
Skillnaden visar ändå att ENS-gruppen i denna studie hade en mätbar fysiologisk avvikelse jämfört med patienter som i stället hade hypertrofiska näsmusslor och vanligare obstruktiv nästäppa.
nNO steg efter rekonstruktiv kirurgi
Efter implantation ökade nNO-nivåerna signifikant i ENS-gruppen redan vid tremånadersuppföljningen och låg därefter på en relativ platå. Den rapporterade förändringen över tid var statistiskt signifikant.
Forskarna tolkade detta som att rekonstruktion av näshålans geometri kan påverka den mätbara nasala fysiologin. Studien kan dock inte ensam avgöra exakt vilken mekanism som ligger bakom ökningen.
Depression och ångest förbättrades parallellt
I ENS-gruppen minskade samtidigt BDI-II- och BAI-poängen efter operation. Författarna rapporterade också att ökningen i nNO korrelerade med förbättringar i psykiatriska skattningar.
Det är viktigt att formulera detta korrekt: en korrelation visar att förändringarna följdes åt men bevisar inte att högre nNO direkt orsakade den psykiska förbättringen. Både den fysiologiska mätningen och symtomskalorna kan ha påverkats av den rekonstruktiva behandlingen.
CHR-gruppen uppvisade ett annat mönster
Patienterna med kronisk hypertrofisk rinit hade högre nNO från början. Deras nNO förändrades inte på samma sätt efter turbinoplastik och deras depressions- och ångestpoäng låg inte på samma förhöjda nivå före operationen.
Detta stärker observationen att ENS och hypertrofisk rinit representerar olika kliniska och fysiologiska situationer, även om båda kan ge en subjektiv upplevelse av näsobstruktion.
Kan nNO bli en biomarkör för ENS?
Studien är intressant eftersom den kopplar ett objektivt fysiologiskt mått till longitudinal uppföljning efter behandling. Men 19 ENS-patienter är ett litet material, och nNO påverkas av flera faktorer. Det behövs därför större studier innan nNO kan användas som ett självständigt diagnostiskt eller prognostiskt test.
Mer försiktigt uttryckt visar studien att nNO kan vara en lovande forskningsmarkör för att följa fysiologiska förändringar vid ENS och efter rekonstruktiv kirurgi.
Den viktigaste slutsatsen
ENS-patienterna i denna prospektiva studie hade signifikant lägre nasal kväveoxid än jämförelsegruppen före kirurgi. Efter rekonstruktion ökade nNO och patientrapporterade mått på depression och ångest förbättrades. Förändringarna korrelerade, men studien fastställer inte en direkt orsakskedja mellan kväveoxid och psykisk hälsa.
Vetenskaplig källa: Fu C-H et al. Nasal nitric oxide in relation to psychiatric status of patients with empty nose syndrome. Nitric Oxide. 2019;92:55–59. DOI 10.1016/j.niox.2019.07.005.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar