Depression och ångest är vanliga delar av den totala sjukdomsbördan vid Empty Nose Syndrome (ENS). I en prospektiv studie följdes 20 patienter före och efter kirurgisk behandling. Efter ingreppet förbättrades både depressions- och ångestpoäng signifikant, med genomsnittliga nivåer som gick från måttlig svårighetsgrad till normalområdet.
Varför studien gjordes
ENS förknippas framför allt med postoperativa nässymtom som paradoxal obstruktion, torrhet, förändrad luftflödeskänsla och andningsbesvär. Samtidigt har många patienter betydande psykisk belastning. När studien publicerades fanns det relativt få arbeten där validerade psykiatriska skattningsinstrument hade använts före och efter en ENS-behandling.
Forskarna ville därför undersöka om depression och ångest förändrades efter kirurgisk behandling av ENS, i stället för att enbart bedöma nässymtom.
20 patienter följdes före och efter kirurgi
Patienterna var bedömda som kandidater för kirurgisk ENS-behandling och genomgick submukosal implantation. Samtliga 20 deltagare som ingick i analysen fyllde i två etablerade frågeformulär både före och efter operationen.
Beck Depression Inventory-II (BDI-II) användes för depressiva symtom och Beck Anxiety Inventory (BAI) för ångestsymtom. På så sätt kunde förändringen i psykisk symtombelastning mätas med standardiserade instrument.
Depression och ångest var vanliga före behandlingen
En majoritet av patienterna hade depression och ångest före den kirurgiska behandlingen. Gruppens genomsnittliga nivåer låg inom området för måttlig svårighetsgrad för både BDI-II och BAI.
Det är viktigt att tolka detta som ett fynd i en selekterad grupp ENS-patienter som var aktuella för kirurgisk behandling. Studien visar inte hur vanligt depression eller ångest är bland alla personer med ENS.
Genomsnittet förbättrades från måttligt till normalt
Efter operationen minskade både BDI-II- och BAI-poängen signifikant. För båda skalorna gick gruppens genomsnitt från måttlig svårighetsgrad före behandling till normalområdet efter behandling. Förändringen var statistiskt stark, med p < 0,001 för båda måtten.
Resultatet är kliniskt intressant eftersom förbättringen av psykisk symtombelastning följde en behandling som riktade sig mot den postoperativa näsan. Det stöder att ENS-relaterad fysisk och psykisk belastning kan vara nära sammanlänkade hos åtminstone en del patienter.
Svårare utgångsläge förutsade större förbättring
Högre preoperativa totalpoäng på BDI-II och BAI var tydligt associerade med större förbättring efter operationen. Med andra ord hade de patienter som hade störst psykisk symtombelastning före ingreppet också störst möjlighet till mätbar förbättring.
Studien rapporterade dessutom att kvinnliga patienter hade sämre preoperativa BDI-II-poäng och större postoperativ förbättring i depression. Det fyndet kommer från ett litet material och bör därför tolkas försiktigt.
Vad studien kan – och inte kan – visa
Studien visar en tydlig förändring över tid efter kirurgisk ENS-behandling, men den saknade en obehandlad kontrollgrupp. Därför kan den inte ensam bevisa hur stor del av förbättringen som direkt orsakades av implantationen eller vilken mekanism som låg bakom den psykiska förbättringen.
Resultatet bör inte heller användas för att beskriva ENS som ett psykiatriskt tillstånd. Studien handlar i stället om den psykiska belastning som kan förekomma tillsammans med ett postoperativt nästillstånd och om hur denna belastning förändrades efter rekonstruktiv behandling.
Klinisk betydelse
Författarnas slutsats var att depression och ångest är viktiga problem hos många ENS-patienter och att de bör mätas och följas i samband med behandling. Studien visar också värdet av att utvärdera både fysiska och psykiska utfall när effekten av ENS-behandling bedöms.
Vetenskaplig källa: Lee T-J, Fu C-H, Wu C-L, et al. Evaluation of depression and anxiety in empty nose syndrome after surgical treatment. Laryngoscope. 2016;126(6):1284–1289. DOI 10.1002/lary.25814. PMID 26667794.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar