En jämförande studie från Korea fann betydligt högre depressionsbörda hos patienter med Empty Nose Syndrome (ENS) än hos patienter med kronisk rhinosinuit eller allergisk rinit. Av 24 ENS-patienter hade 71 % någon grad av depression enligt Beck Depression Inventory, och måttlig till svår depression var vanligare än i jämförelsegrupperna.
Studien jämförde fyra sinonasala patientgrupper
Forskarna ville undersöka den psykiska belastningen vid ENS i relation till andra vanliga näs- och bihåletillstånd. Deltagarna delades in i fyra grupper: ENS, kronisk rhinosinuit med polyper, kronisk rhinosinuit utan polyper och allergisk rinit.
ENS-gruppen bestod av 24 patienter. Depression mättes med Beck Depression Inventory (BDI). Studien analyserade även om depressionsgraden hade något samband med näshålans volym hos ENS-patienterna.
71 procent av ENS-gruppen hade depressiva symtom
I ENS-gruppen låg 7 av 24 personer, motsvarande 29 %, inom normalområdet på BDI. Tre personer, 13 %, hade mild depression; åtta personer, 33 %, hade måttlig depression; och sex personer, 25 %, hade svår depression.
Sammanlagt hade därmed 71 % av ENS-gruppen någon grad av depression enligt studiens klassificering. Framför allt var andelen med måttlig eller svår depression högre än i de andra sinonasala grupperna.
Jämförelse med kronisk rhinosinuit och allergisk rinit
Andelen patienter med depression var lägre i samtliga jämförelsegrupper: 19 % i den ena CRS-gruppen, 15 % i den andra och 27 % bland patienter med allergisk rinit. Studien fann alltså att ENS-gruppen skilde ut sig genom både högre förekomst och större svårighetsgrad.
Detta är relevant eftersom kronisk rhinosinuit i sig är förknippad med depression och nedsatt livskvalitet. ENS-gruppens resultat kan därför inte enkelt förklaras av att alla kroniska näsbesvär ger samma psykiska belastning.
Ingen tydlig koppling till näshålans storlek
Forskarna fann inte något statistiskt signifikant samband mellan näshålans volym och BDI-poängen i ENS-gruppen. En större anatomisk luftväg innebar alltså inte automatiskt en högre eller lägre depressionspoäng.
Det fyndet passar med den kliniska komplexiteten vid ENS: symtomens svårighetsgrad och den psykiska belastningen kan inte reduceras till ett enkelt geometriskt mått på hur stor näshålan är.
Studien visar association – inte orsak
Författarna var försiktiga med kausaliteten. Studien visar att depression var betydligt vanligare och svårare i ENS-gruppen, men den bevisar inte att ENS ensamt orsakade depressionen. Det lilla patientantalet är också en begränsning.
Det korrekta sättet att tolka resultatet är därför att ENS i denna kohort var starkt associerat med en hög depressionsbörda. Det understryker behovet av att psykisk hälsa tas på allvar som en del av den totala kliniska bedömningen.
Varför artikelns titel behöver läsas noggrant
Originalartikeln heter The Degree of Stress in Patients With Empty Nose Syndrome..., men det centrala psykologiska måttet i studien var BDI, alltså ett depressionsinstrument. Därför är det mer precist att beskriva resultaten som en jämförelse av depressionsbörda än som en generell mätning av fysiologisk eller upplevd stress.
Vetenskaplig källa: Kim CH, Kim J, Song JA, Choi GS, Kwon JH. The Degree of Stress in Patients With Empty Nose Syndrome, Compared With Chronic Rhinosinusitis and Allergic Rhinitis. Ear Nose Throat J. 2021;100(2):NP87–NP92. DOI 10.1177/0145561319858912. PMID 31272211.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar